Historia

xxxx

Yogans epoker

Yogans historia brukar delas in i ett antal epoker som var och en spelar en tydlig roll i historien och för yogans utveckling. Kända skrifter och/eller synsätt återspeglar yogan och människors syn på yoga, genom dessa epoker.

Vedisk yoga

Yogan som utövades tiden fram till ungefär 1800 f. Kr kallas Vedisk yoga. Ordet Veda betyder Kunskap. Under denna tid lovprisas kunskapen och tanken kretsar kring uppoffring.  Yogan under denna tidsperiod består av rituell koncentrationsträning och meditation där individen lär sig att förena den fysiska världen med den själsliga. ”Friheten ligger i stillheten”.

Pre-klassisk yoga

Den preklassiska, eller förklassiska yogan sträcker sig över perioden 1800 f. Kr till 200 e. Kr. Här uppstår tankarna om att Brahman är identisk med Atman, insikten om att alltings enhet leder till Moksha, lagen om Karma (osjälvisk handling) samt tankarna om reinkarnation. Under denna period skrevs klassiska verk som Upanishaderna och Bhagavadgita.

Upanishaderna var hemliga skrifter, till skillnad från de mera folkliga riter som fanns under den vediska perioden. Upanishaderna är en samling texter och några av dessa texter är direkt relaterade till yoga och handlar om fullständig helhet med allt levande. Yogan spreds från lärare till elev och idéer om ett individuellt tankesystem börjar växa fram. Bhagadvadgita är en fiktiv berättelse där själva handlingen är förlagd till ett slagfält. Texten är ett samtal mellan prins Arjuna och guden Krishna, där Arjuna söker råd hos sin läromästare då han befinner sig i en svår situation, ett dilemma. Arjuna står i begrepp att dra ut i krig men drabbas av tvivel och moraliska betänkligheter då han upptäcker nära och kära på motståndarens sida. Krishna förklarar för Arjuna hur han kan gå segrande ur striden om han följer en yogisk väg och med hängivenhet, intellekt och osjälvisk handling kan han uppnå själslig frigörelse. Den yogaväg som beskrivs i Bhagadvadgita är Rajayoga – den kungliga yogan – som införlivar Jnanayoga (vishetens/kunskapens yoga), Bhaktiyoga (hängivenhetens yoga) samt Karmayoga (handlingens yoga).

Klassisk yoga

Denna tid, 200 e. Kr till 500 e. Kr, kretsar kring yoga som en åttafaldig väg och är dokumenterad i Yoga Sûtras av Patanjali. Det är en sanskrittext innehållande 196 aforismer och som presenterar yoga på ett systematiskt och förståeligt sätt. Patanjali var den förste som hävdade av varje individ är sammansatt av Praktriti (materia) och Purusha (själ). En dualism som innebär att för att en individ skall uppnå lycka och helhet så måste hela individen stärkas, både kroppen, sinnet och själen. Detta kan uppnås genom kunskap, kärlek, arbete och psykofysisk träning.

Yoga Sutras beskriver yoga som en åttafaldig väg och skriften är uppdelad i fyra padas (kapitel):

1. Samadhi Pada – beskriver vad yoga är och diskuterar de problem (hinder) som kan dyka upp på vägen mot yoga samt hur man kan övervinna dem.

2. Sadhana Pada – hur man utövar yoga. Här beskriver Patanjali de åtta vägarna (den åttafaldiga vägen – Ashtanga).

3. Vibhuti Pada – redogör för sinnets kapacitet och hur det med hjälp av de olika övningar som redogjorts i de tidigare två padas, kan uppnå ett tillstånd av frihet från distraktion.

4. Kaivalya Pada – handlar om hur man frigör sig från det som styr individen mot obalans samt vilka möjligheter som ett fritt sinne erbjuder.

Postklassisk yoga

En mängd fristående yogaskolor och former uppkom tiden efter Yoga Sutras och brukar benämnas postklassisk yoga. Till skillnad mot Patanjalis Yoga Sutras, så präglas denna tid, i likhet med den förklassiska och vediska yogan, av en icke-dualistisk natur. Istället betraktar man den mänskliga kroppens potential. Denna tid, 500 e. Kr fram till 1800-talet slut, handlar om att nå fullständig samhörighet med allt levande. Yogan blir alltmer fysisk och ett system utvecklas där olika asanas i kombination med pranayama och drishti skall föryngra kroppen och förlänga livet. Man såg kroppen som ett tempel för den odödliga själen och inte bara som en behållare att överge vid första bästa tillfälle.

Denna utveckling leder till skapandet av Hathayoga samt till olika vägar och skolor inom tantrayoga. Den klassiska texten för Hatha Yoga, är Hatha Yoga Pradipika, i vilken de olika yogapositioner och andningsövningar som utgör grunden för det moderna yogautövandet beskrivs.

Modern yoga

Den moderna yogan har utvecklats under de senaste 100 åren och sägs ha sin början under en kongress i Chicago (The Parliament of Religions) år 1893. Den speciellt inbjudne Swami Vivekananda gjorde ett djupt intryck då han presenterade yoga och yogans filosofi och historia. Efter honom kom flera yogamästare över till USA, yogaskolor grundades och yoga började bli tillgänglig för den breda massan. Många reste även till Europa, där blev dock mottagandet inte lika varmt som i USA. Tillhörande yogaformer under epitetet Modern yoga är Ashtangayoga, Iyengaryoga, Viniyoga, Kundaliniyoga, Bikramyoga mfl.

Frontfigurer

xxxx

Den åttafaldiga vägen

Patanjali beskriver de åtta vägarna (den åttafaldiga vägen – Ashtanga) i Yoga Sutras.

1. Yama – vår attityd gentemot vår omgivning. En slags förberedande moral att inspireras utav. Yamas består i sin tur av fem fundament:

a) Ahimsa - (ickevåld), ödmjukhet mot allt levande inklusive en själv.

b) Satya - (sanning), att vara sann mot sig själv och andra.

c) Asteya - (inte stjäla), att inte ta något som inte är ens eget. Gäller ting, tid, känslor, tankar o.s.v.

d) Aparigraha - (inte samla), att inte samla på sig för mycket av det som finns omkring oss, oavsett om det handlar om ting, information, bekanta eller upplevelser. För mycket blir en börda i sig att bära.

e) Brachmacarya - (moderation) i allt man gör, att använda energin rätt och eftersträva balans.

2. Niyama – vår attityd gentemot oss själva

a) Sauca – (renlighet) både till kropp och tanke, handling och omgivning.

b) Santosha – (förnöjsamhet) att vara nöjd med det man har och med det som händer.

c) Tapas – (renande handlingar och processer) för att stärka kroppen exempelvis genom bandhas och att vara uppmärksamma på våra ätvanor, andningsmönster osv.

d) Svadhyaya – (självstudier) d.v.s. genom att studera skrifter och texter kan vi förkovra oss själva och därmed även studera och utvärdera oss själva och vår egen utveckling. Allt lärande, all reflektion och alla kontakter som kan hjälpa individen att lära sig mer om sig själv, är svadhyaya.

e) Isvarapranidhana – (gå med Gud) att förlita sig på en högre makt.

3. Asana – utövandet av kroppsövningar/postitioner/hållning/rörelse

4. Pranayama – praktiserandet av andningsövningar, energikontroll

5. Pratyahara – bortförande av sinnena

6. Dharana - koncentration

7. Dhyana - meditation

8. Samadhi – lycka eller högsta medvetenhet

olika yogaformer

Tantra yoga – Detta är den äldsta vägen. Ordet tantra betyder energi och det handlar om energi av olika karaktär. Individen tränas att se, känna av och arbeta med livsenergi, prana, för att kunna älska sig själv och bry sig om sin själsliga hälsa. Systemet arbetar med den symboliska energin, Shatki, för att väcka Kundalini (urkraften i roten av ryggraden, vår andliga tillväxt som människa, inre mognad).

Bhatki yoga – Bhakti betyder emotionell hängivenhet och är kärlekens och hängivenhetens väg. Hängivenheten uttrycks i form av bön och tillbedjan under riter och ceremonier.

Jnana yoga – Jnana betyder vishet och kunskap och är en intellektuell väg inom yoga. Ett klart sinne fritt från ytlighet och förgänglighet förespråkas. Balans eftersträvas genom att lära sig skilja på det som är verklighet och illusion och målet är klarhet och kraft.

Karma yoga – Ordet karma betyder handling och inom karma yoga uppnås balans genom osjälviska handlingar (ahimsa=icke våld).

Raja yoga – Raja kombinerar de andra vägarna och kallas ofta för Kung av yoga. Raja yoga studerar kroppen som ett fordon för andlig energi och denna väg utövas ofta genom kontemplation och meditation.

Hatha yoga – Ordet Hatha betyder kraft/styrka och Hatha yoga kallas för kroppens väg och klassisk yoga och är en serie av asanas. På sanskrit betyder Ha sol och Tha måne och står för manlig (pingala) och kvinnlig (ida) kraft. Yoga refererar till unionen mellan dessa två energier och förening kan nås via psykisk och fysisk träning. Enligt klassisk yogafilosofi måste kroppen disciplineras för att uppnå ett disciplinerat sinne. Enligt hathayoga uppnås föreningen av Ha och Tha genom träning av asanas eftersom man då kombinerar och balanserar den maskulina och den feminina energin som finns inom oss. Yogaövningarna delas upp i asanas (kroppspositionering), pranayama (andningskontroll), raj asanas (meditativa positioner), nauli (magrörelser), mudras (handfattningar, gester) och bandhas (lås). De tre sista är renande och rensande positioner. Hathayoga är det som ligger till grund för en mängd olika yogastilar som utvecklats under årens lopp.